WOW!
Tänk vad mycket det kan göra. För självförtroende, glädje, inspiration och kämparglöd. Jag pratar om dom där sällsynta stunderna när allt fungerar tillsammans med hästen.
När jag började dagens dressyrpass på banan tillsammans med Zigge njöt vi av det undrbara vädret i fulla drag. Jag hade en plan klar för mig hur jag skulle jobba honom, lite annat upplägg på uppvärmningen än vanligt. Allt för att försöka hitta harmoni och stabilitet.
Jag kan villigt erkänna att dom första 20 minuterna inte var någon höjdare. Inte för att han trotsade mig eller körde sitt eget race, jag fick bara ingen bra känsla. Mamma, pappa och farmor kom ner för att titta på mig och jag stannade till och pratade en stund med dom. När jag sedan tog tygeln var Zigge (eller jag?) som förbytt!
Han tog tag i bettet (på det bästa av alla vis) och travade i väg i en uppförsbacke jag aldrig varit i närheten av att känna. Mamma hojtade till "vad hände?" och jag kände mig förbluffad. Varv efter varv verkligen dansade vi runt i traven - kanonstöd, igenom och uppe uppe. WOW!
Efter en kvart av underbaraste underbart stannade jag och klappade om min fina häst. Just då kände jag bara "släng er i väggen Fiona och Roger, nu snackar vi kvalitet!!!"(fast jag ångrade den tanken lite sen för dom är ju förstås oxå jättefina!)
Jag tror inte jag fattar riktigt hur bra det var. Tur att jag hade publik annars hade det känts som en dröm.
Tack Zigge för att du påminde mig om varför jag kämpar och sliter dag ut och dag in med dig!
När jag började dagens dressyrpass på banan tillsammans med Zigge njöt vi av det undrbara vädret i fulla drag. Jag hade en plan klar för mig hur jag skulle jobba honom, lite annat upplägg på uppvärmningen än vanligt. Allt för att försöka hitta harmoni och stabilitet.
Jag kan villigt erkänna att dom första 20 minuterna inte var någon höjdare. Inte för att han trotsade mig eller körde sitt eget race, jag fick bara ingen bra känsla. Mamma, pappa och farmor kom ner för att titta på mig och jag stannade till och pratade en stund med dom. När jag sedan tog tygeln var Zigge (eller jag?) som förbytt!
Han tog tag i bettet (på det bästa av alla vis) och travade i väg i en uppförsbacke jag aldrig varit i närheten av att känna. Mamma hojtade till "vad hände?" och jag kände mig förbluffad. Varv efter varv verkligen dansade vi runt i traven - kanonstöd, igenom och uppe uppe. WOW!
Efter en kvart av underbaraste underbart stannade jag och klappade om min fina häst. Just då kände jag bara "släng er i väggen Fiona och Roger, nu snackar vi kvalitet!!!"(fast jag ångrade den tanken lite sen för dom är ju förstås oxå jättefina!)
Jag tror inte jag fattar riktigt hur bra det var. Tur att jag hade publik annars hade det känts som en dröm.
Tack Zigge för att du påminde mig om varför jag kämpar och sliter dag ut och dag in med dig!
Kanske väntar fler segrar trots allt?
Roger fick välförtjänt vila i dag men jag tog ner Fiona till banan för ett lätt pass. Hon har haft en dressyrfri vecka och ska få fortsätta göra lite annat även nästa vecka. Känner inte att det finns anledning att sitta och nöta när hon är så duktig. Vi travade och galopperade bommar och gjorde lite byten på kul. Jag har en gång tidigare provat att byta flera gånger efter varandra. I dag testade jag att räkna och vi gjorde fyra i vart fjärde, helt utan problem =)
Vilka fina hästar jag har !!!
Dessutom duktiga elever =)
Wilma och Tiffany vann LA i dag. STORT GRATTIS!
Seger i LA i dag!
2a i LC förra helgen!
Nu somnar jag gott, igen =)
/ Sophie
Kommentarer
Skicka en kommentar