tisdag 19 mars 2013

Glädje och sorg

Det är fantastiskt att få dela sitt liv med djur, eller hur?
Så mycket vi lär oss och utvecklar oss tillsammans med djuren. Vi lär oss ta ansvar, vara ödmjuka och älska.
För oss alla är det som svårast när ett av våra djur lämna oss.

Det är 14 år sedan Mimmi kom in i mitt liv. Hon var en svart, rultig blandrasvalp som jag på gott och ont tränade till att kunna öppna både skåpsdörrar och ytterdörrar.
Hon var min första hund och det var ett stort ansvar. Tyvärr blev konkurrensen mellan henne och familjens andra hund mer och mer påtaglig och tillslut var vi tvugna att lämna bort en av dom. Vår andra hund hade redan bott i flera olika hem innan hon kom till oss och det kändes tungt att flytta på henne igen.
Det var därför Mimmi flyttade till min morbror och hans familj.
Där har hon levt lyckligt i 10 år men i dag var det slut.
Jag har inte träffat henne så ofta den sista tiden, men självklart har en hon stor del av mitt hjärta.

Mitt i det tråkiga är jag ändå så himla glad. Och tur är väl det att man även har så mycket att glädjas åt.

Jag och Fiona var hos Carro och tränade. Det blev lite intensivträning eftersom jag tränade senast i fredags - jätte nyttigt!

I dag jobbade vi mycket med formen och högerbogen och snacka om att jag fick många aha - upplevelser idag!
 
Fina Fiona i action!
Vi jobbade först med traven. För första gången skulle Carro gå med lite med långspöt för att få lite extra aktivitet och bjudning. Och precis som Carro sa, så kändes det som om detta var något Fiona övat på länge. Hon svarade upp helt korrekt direkt och Carro behövde inte visa spöt mer än en gång. Sedan räckte det med att hon gick runt lite i mitten på volten. Fiona klev på som attan och jag kan lova att det blev uppförsbacke! Oj, säger jag bara!! Kändes som om jag satt på svansroten, en sådan energi och uppförskänsla har jag aldrig haft tidigare =)
 
Sen jobbade vi byten och efter ett par helt okej men inte tillräckligt bra så gick Carro igenom hjälpgivningen igen. Och vad bra det är att bli påmind ibland! För när Carro sa "så gör du si och så gör du så, eller hur?" så insåg jag att allt det där visste jag men jag fullföljde inte!
 
Så tog jag tyglarna igen och red mitt livs hittills bästa byte! Så ska det kännas!!!
Bra jobbat!
Det är ju en klar fördel när man kan träna lite intensivare. Man kan gå in mer i detalj helt enkelt. Ska försöka ligga i lite extra med Fiona ett tag nu när vi har så fint flyt =)
 
Ett ljus för älskade Mimmi

 
God natt
/ Sophie

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar